Den känslan, total Lycka! Har ni någonsig känt er så jävla cp-lycklig man kan bli? Det har jag gjort med Monarch..

Jag är nog så lycklig man kan bli på den här bilden. Jag kommer ihåg ögonblicket så väl. Hur Monarch bjöd mot hindret och flög, det kändes som vi flög. Han var så underbar den dagen och jag var så nöjd, vår första 70 hoppning var avklarad och jag kände mig ostoppbar, det var jag och Monarch för evigt på hoppbanorna!

Och det var det, för ett tag, efter våran andra 70 kändes han konstig, som att han inte ville. På den tredje så vägrade han ut sig med mig och en till och då kände jag att nu var det nog.

Nu har han gjort sitt på tävlingsbanorna med mig. Så våran sista tävling var i fredags den fjärde janurai 2013. Den absolut sista, en pay&jump på 60 cm och till och med det tvekade han på..

Han hade inte detta suget mot hindet som han hade för ca en och en halv månad sen, då detta foto togs. Men jag vill tacka Monarch för dessa tävlingar och den kunskap han gett mig med dem. Och även tacka för att han alltid har försökt och alltid gjort sitt bästa, men det finns en gräns och den är vi nu nära, jag hoppas att fler förstår detta och inte vill hoppa alltför högt med dig, jag förstår ju själv att du kan skutta runt på en 30 cm bana men inte 70.

Jag funderade på att till våren prova 80 men den planen dog när du började bli såhär, men bara för ditt bästa! Jag hoppas du fortsätter försöka och lära andra om tävlingar och hur kul det kan vara! Jag har haft underbara stunder med dig och dom glömmer jag aldrig! Speciellt inte den första 70 hoppningen, den var så speciell då du var så underbar och jag tyckte det gick på bra! Sen visade sig att det gick jättetrögt, men det är sån du är nu. Du är gammal och det får man acceptera! Alla blir gamla någon gång och det är så det är, då blir man litte långsammare och rundare. Men också gosigare och lungnare, du är nu min lilla mysponny som jag kan komma och krama och det enda du gör att "krama" tillbaka med huvudet och sen be om godis.. Du är min lilla sötnos, min lilla gottegris, min lilla farbror. Detta år är du ju faktiskt 21 år gammal, ditt 16:e år på ridskolan, ditt 16:e år att lära elever att bli bättre på sin ridning, du har nog betytt massor för massor av tjejer och killar, och nu betyder du allt för mig. Det är något man inte kan ta ifrån mig, din betydelse och våra fina minnen, minnen är ju till för att minnas och jag har alla kvar. Bra som dåliga, de dåliga kommer försvinna men de bra kommer alltid synas lika klart.

Fortsätt kämpa älskade vän♥